För bibeltroende kristna är Skriften av fundamental betydelse. Den formar ens världssyn, den vägleder vid svåra moraliska dilemman, den tillrättavisar vid synd, den tröstar vid motgång. Den Heliga Skrift är den högsta auktoriteten i tro och liv, tillräcklig för varje kristens uppbyggelse och helgelse.

Men hur kan man veta vad Skriften menar då den talar till oss om olika frågor? Då man hänvisar till vad Bibeln säger är en vanlig invändning ”det är bara din tolkning, det finns många olika tolkningar om vad det där betyder!” Detta får många kristna att tro att vi inte kan veta vad Bibeln menar och att vi bara kan göra subjektiva tolkningar som inte är bindande för någon annan människa. Är det verkligen så? Finns det faktiskt ingen som med säkerhet kan säga vad Bibeln menar?

Med denna text vill jag visa att Skriften är klar och tydlig för alla troende. Vi ska i denna artikel se vad som menas med Skriftens klarhet och varför de vanligaste invändningarna är utan grund.

Vad menas med Skriftens klarhet?

Kristna har genom historien begrundat olika frågor och kommit fram till användbara definitioner som vi kan dra nytta av idag. I 1689 års baptistbekännelse läser vi i kapitel 1, stycke 7 följande om Skriftens klarhet:

”Alla saker i Skriften är inte självklara, eller lika tydliga för alla; men däremot är det så att alla saker som är nödvändiga att veta, tro och iaktta för att bli frälst är så tydligt framlagda och öppnade på det ena eller det andra stället i Skriften att inte bara de lärda, utan även de olärda som på rätt sätt använt ordinära medel, kan uppnå en tillräcklig förståelse av dem.”

Här finns flera aspekter vi bör notera som är hjälpsamma för att förstå Bibelns klarhet.

Till att börja med ser vi i bekännelsen ovan att Skriften är tydlig när det gäller allt sådant som är nödvändigt att veta och tro för att bli frälst. Frälsningen är alltså så tydligt framlagd i Skriften att det inte finns någon människa som kan säga att Bibeln inte säger hur man kan bli frälst.

Hur kan vi veta det? Bekännelsen citerar två skriftställen för att stöda detta påstående.

Det ena är Ps 19:8 som säger oss att ”Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen.” En annan översättning av verbet "ge nytt liv" är omvänder. Detta visar oss att Guds ord är perfekt och tillräckligt för att omvända en människas själ. Det behövs alltså ingen mänsklig myndighet, organisation eller kyrka som bestämmer vem som kan bli frälst eller inte. Ingen påve, biskop, forskare eller experter är nödvändig för att en enkel människa ska kunna bli frälst genom Skriftens tydliga budskap.

Det andra skriftstället som citeras är Ps 119:130. Där läser vi följande: ”När dina ord öppnas, ger de ljus och förstånd åt enkla människor.” Denna vers visar oss med all tydlighet att även enkla och olärda människor kan få sina sinnen upplysta genom Guds ord. Ingen människa eller myndighet kan invända mot att Guds ord även är till för de enkla och olärda.

Tvärtom så verkar Gud finna en glädje i att göra evangeliet tydligt för sådana som är lågt ansedda i världens ögon medan de värdsligt visa aktivt hindras från att se det samma. Herren Jesus säger i Matt 11:25 ”Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små.”

För det andra kan vi se att inte alla delar i Skriften är självklara eller lika tydliga för alla. Det skriftställe som bekännelsen hänvisar till är 2 Petr 3:16, vilket säger: ”i [Paulus] brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna.”

Notera här att även om aposteln Petrus skriver att finns en del som är svårt att förstå i Paulus brev betyder det inte att allt är svårt att förstå. Tvärtom är det så att det mesta är tydligt och klart och orsakar inga problem för de som är sunda i tron.

Vidare säger aposteln Petrus att det som är svårt att förstå förvrängs av ”okunniga och ostadiga människor”. Det är alltså inte sunda och stabila troende som förvränger det svåra i Skriften, utan de okunniga och ostadiga. Även om det finns sådant som är svårt att förstå betyder det inte att de som följer det Skriften säger i enkla saker kommer att förvränga det Skriften säger i svåra saker. Det är de som är okunniga och ostadiga som har den tveksamma äran att förvränga Skriften.

Praktiska slutsatser

Så vad kan vi dra för slutsatser av detta? Jo, att Skriftens klarhet innebär att cyniska och skeptiska slutsatser som att ingen kan veta vad Bibeln menar är utan biblisk grund. Sådana invändningar utgår från att Skriften är otillräcklig och otydlig och att Gud då Han uttalade sig genom Bibelns författare mumlade, stammade och uttryckte sig otydligt. Sådana idéer är inte, som de ofta framställs som, neutrala utan grundade i en upproriskhet mot Gud och gynnar inte någon människa.

En annan invändning är ofta att kristna i olika tider har kommit fram till olika tolkningar, hur ska vi då kunna veta vad som är sant. Men i detta får vi inte glömma bort orsaken till att människor kommer fram till olika slutsatser. Det är inte pga. Skriftens otydlighet eller vaghet utan pga. människans synd. Skriften är utan brist och ofelbar i sin ursprungliga form eftersom den kommer från en helig och perfekt Gud. Människan, som redan fallit i synd i Adam och Eva, har fått hela sitt väsen befläckat av synd och är därför också blinda för de felaktiga tolkningar de gör av Skriften.

Låt oss därför finna tröst i att även om vi är oförmögna att tolka Skriften rätt alla gånger, så är den ändå klar och tydlig för att leda den troende rätt. Guds ord vittnar om sig själv att det ”inte är svårt för dig, och det är inte långt borta” (5 Mos 30:11). Låt denna sanning vara vår förutsättning vi då vi tar oss an varje svårighet som vi möter i tro och liv.